Yrket som idrottslärare

Idrottslärarutbildning

Det av tradition vanligaste utbildningsvägen för att utbilda sig till lärare i Idrott och Hälsa är på Gymnastik och Idrottshögskolan i Stockholm (GIH). Idag finns även flera utbildningsvägar som leder in i Idrottslärarvärlden.

- GIH Stockholm - Linnéuniversitetet - Malmö Högskola - Göteborgs Universitet - Örebro Universitet - Karlstads Universitet - Umeå Universitet

Anställning

Här hittar du jobb och information om yrket som idrottslärare.

Läs mer

Rapport från LR och IL

Gymnasieinfo.se

Miljö

En idrottslärares arbetsmiljö, hur är den och hur påverkar den läraren och eleverna? Läs mer här

Vi har även skrivit ihop en arbetsmiljöhandbok för lärare i ämnet Idrott och Hälsa, "Idrottsläraren och arbetsmiljön" 2010-01-01, som vi säljer för 50kr. Kontakta oss på info@idrottslararna.se.

"Det räcker inte att rulla in en boll" är en undersökning gjord av oss där över 1000 lärare i ämnet Idrott och Hälsa svarade på. Kolla in den!


En idrottslärares reflektioner

”Ämnet där pojkarna har högre betyg än flickor”

Rubriken är en mening som jag ofta tänker på och får höra av både den ena och den andra. Det kan vara dels pga att jag är förstelärare i normkritik men även för att samhället verkar störa sig på att pojkarna faktiskt har högre betyg än flickorna i ett av skolans ämnen.

Jag kan själv fundera mycket kring varför pojkarna har högre betyg än flickorna i just idrott och hälsa. I år hade jag bestämt mig för att specifikt titta på min egen undervisning och se ifall jag kan hitta något mönster i betygsskillnaden och nu i slutet av vårterminen så sker nästan alla mina höjningar hos just flickorna.

Att det blir just flickorna som får höjningarna är för att jag har sett fler kunskaper och förmågor hos dem när det gäller den praktiska delen av ämnet. Det jag har märkt under detta läsår är att det är fler pojkar som själva aktivt tar för sig och visar sina kunskaper både praktiska och teoretiska. Flickorna är inte lika aktiva framåt och i de teoretiska kunskaperna har jag möjlighet att se allas kunskaper lika bra. I de praktiska momenten måste jag se eleverna där och då för att få en bild.

Tar pojkarna mer plats i idrottsundervisningen och är det därför de har högre betyg? Tanken är intressant och jag kan bara utgå från min egen undervisning och mina elever. Det jag kan se är att pojkarna tar mer plats och flickorna gör det de ska men visar inte lika tydligt vad de kan. Jag kan bli lite rädd över att jag tycker min undervisning är helt okej i alla fall när det gäller normkritiken och att jag samtidigt missat en så väsentlig del i utmaningen att alla ska ha möjlighet att visa sina kunskaper och förmågor. Att jag försöker prata normneutralt eller se till att alla vet vilka syfte, förmåga och kunskapskrav vi arbetar emot verkar inte löna sig. Det gäller samtidigt att ha de där tusen ögonen som kan se åt alla håll och hinna dokumentera det.

Flickorna har lägre betyg än pojkarna i idrott och hälsa samtidigt har flickorna högre betyg än pojkarna i alla andra ämnen. Varför blir det en så stark debatt kring pojkarnas idrottsbetyg men inte flickornas övriga betyg? Man skyller på pojkarnas antiplugg kultur och mycket fokus är alltid på pojkarna. Jag eftersöker en mer neutral kritiskt diskussion där vi vrider och vänder på förutsättningarna i skolans alla ämnen. Idrottsämnet ska inte få mer skit för sin undervisning. Undervisningen ser inte ut som den gjorde förr hos de allra flesta. Se till att lyfta denna diskussion till ett högre plan där idrottsämnet inte blir måltavlan utan skolan i stort.

Johan Häggman, Lärare i ämnet Idrott och Hälsa


En idrottslärares reflektioner

Har ni provat att flippa?!

Jag har ett teoriavsnitt i min undervisning som kallas för ”Motionens betydelse”. Det är en timmes lång föreläsning. De senaste åren har några av mina elever somnat under min presentation. Svårt att förstå när det är så himla intressant, men ett faktum som jag hade svårt att acceptera. Detta ledde till att jag och mina kollegor funderade över hur vi kan förändra undervisningens upplägg. Vi kom fram till att göra en film om just ”motionens betydelse” där vi själva agerade. Så vi bestämde oss för att prova att flippa. Så här gick det till!

Inledningsvis behövde vi producera ett manus. Vi diskuterade vad som egentligen är viktigt att ha med i filmen. Det blev en bra pedagogiskt samtal mellan skolans idrottslärare om vad vi egentligen vill att våra elever ska lära sig. Redan här är mycket vunnet med att flippa! Nästa steg var att börja filma. Vi spelade in olika sekvenser där vi agerade på olika sätt. Vi tänkte att om vi bjuder på oss själva så kanske även våra elever gör det. Det är humoristiskt med ett allvarligt budskap på en och samma gång. Vi filmade oftast med våra mobiler eller datorer. Även om kvalitén inte är den bästa, så blev det ett enkelt sätt att filma på. När själva filmandet var klart satte vi oss ner för att redigera och klippa ihop filmen. De sekvenser som vi ville ha med, varvades med olika stillbilder. Vi la till ljud som kan vara musik, våra inlästa röster eller filmljudet. För att förtydliga vissa budskap fick vi även lägga in några textrutor. Efter att vi gjort klart filmen och publicerat den för våra elever satte vi oss ner igen för att producera diskussionsfrågor. Om man ska använda filmen så som Daniel Baker (”flippade klassrummets svenska fader”) förespråkar så skall eleverna se filmen hemma och använda lektionerna till att diskutera innehållet. Då kan det vara bra med diskussionsfrågor!

Det är inte alltid slutprodukten som är det viktigaste. För mig och mina kollegor blev arbetet med att ”Flippa Motionens betydelse” ett bra tillfälle för oss att lära oss mer och försöka enas om vad som är viktigt i kursen. Vi fick en gemensam syn kring vårt ämnes innehåll och utifrån det många bra och givande diskussioner. Våra elever får alltså lärare som har tänkt, diskuterat och producerat tillsammans och vi anser att det gynnar dem. Detta var vår första flipp men säkerligen inte den sista. Att flippa håller både lärare och elever vakna!

/Emma Holström, Lärare i ämnet Idrott och Hälsa (årets Idrottslärare 2013)